Nu har vi just kommit hem från vårt besök i Sydafrikas största kåkstad; Soweto. Det blev en känsloladdad dag med massor av nya intryck, men vi tar det från början.
Efter att ha lämnat vårt hotell som förövrigt är inhägnat med höga murar och elstänglsel, vilket de flesta finare hus här är, åkte vi till Constitution Hill. Ett föredetta fängelse som numera är ombyggt till museum. Fängelset är mest känt för att Nelson Mandela och Mahatma Gandhi satt fängslade där. Runt omkring i museet kunde man läsa hemska historier om hur fångarna behandlades och på vilka löjliga grunder de satt fängslade där, t.ex. hade en kvinna fängslats för att ha hållit en vit mans hand.
Efter vår guidade rundvandring i den kalla morgonsolen på Costituion Hill, åkte vi ut till Soweto.
Det blev en enorm kontrast när höghusen plötsligt upphörde och plåtskjulen tog vid. Först åkte vi igenom den fattigaste delen av Soweto. Här blev vi guidade från minibussen, då vi enligt guiden skulle ha blivit omringade av tiggande barn. Problemet med de tiggande barnen var att när de kommer hem med stora pengar skapar detta en svår och kränkande situation för föräldrarna som sliter långa dagar med att försörja familjen.
Under besöket i Soweto hann vi med en del souvenir-shopping, vi besökte även huset som Nelson Mandela bodde i under sin tid i Soweto. Vår lunch åt vi på en enkel restaurang i de finare delarna av Soweto. Stället såg inte mycket ut för världen men maten var mycket god.
Den mest känsloladdade stunden uppkom vid vårt besök på Hector Pieterson Museum. Ett museum som återberättar upproren i Soweto under 70-talet då de svarta protesterade mot Apartheid-regimen. De blev kallblodigt nedtryckta med väpnat våld av säkerhetsstyrkorna. Vår guide bröt ut i tårar när hon berättade om hur hennes farbror och vänner blev skjutna i samband med upproren.
